vilse i världen - en alldeles för stor, röd regnjacka

Jag kommer aldrig vänja mig synen av 20 små, skitiga pojkar, sittandes på knä vända mot en vägg, rabblandes en massa ord på arabiska dom inte förstår medan en man står och vaktar med en piska. Och det är väl en jävla tur det. För när jag tycker att det är okej vill inte jag vara med längre. En kultur där koranskolor är okej är inte en kultur jag vill vara en del av. Jag är här, jag älskar det här landet och en hel massa människor här pch till och med vissa saker i dess kultur men en del av den kommer jag aldrig förstå. En kultur där det är okej att slå barn, där pojkar inte får gråta och där religion tvingas på små, små barn kommer aldrig vara min kultur. Och det är jag glad för.

Idag höll jag på att smälta bort, två gånger. Första gången för att det var så varmt att jag var mer en blött fläck på marken än en toubab och andra gången för att en liten talibe i en för stor, röd regnjacka högg tag i min hand och hängde på. Han ville ha ett äpple men när vi stod där vid fruktståndet dök det ur tomma intet upp en hel massa barn till. Så det fick bli ett kilo bananer istället. (och en klubba i supermarchen till han den där lilla speciella i regnjacka) Det är en sån speciell känsla det där och den går inte riktigt att beskriva hur det känns att dela ut bananer till 5åringar som inte har en enda människa som bryr som om dom. Förmodligen var sista gången dom fick en kram när dom lämnades på koranskolan, om ens då. Jag tror inte att någon som inte upplevt det någonsin kommer förstå hur det känns men det är en lyckokick utan dess like och den är ta mig fan beroendeframkallande.

Har ni någsin hört något så dumt som att barn inte får prata när dom äter för att dom kan sätta i halsen? Här kör man helt klart på skrämseltaktik (som om jag inte redan märkt det). Mina värdpäron frågade närmligen idag vid middagen om barnen pratade vid middagen hemma hos oss och jag svarade att självklart gör dom det! Det är inte korrekt fick jag till svar, dom kan sätta i halsen och därför ska barn inte prata när dom äter. Jaja, mycket konstigt ska man höra innan öronen trillar av!

För er som är intresserade av min mage kan jag tala om att det är mycket bättre idag och förhoppningsvis slipper jag besöka sjukhuset. Till skillnad från Johanna som inte kunde hålla sig från sjukhuset i Sverige heller!